av Mårten » 26 jun 2010 16:34
Jag tycker 12 stegs programmet är bra på det sätt att jag får bestämma min egen uppfattning om Gud det hjälpte mig mycket när jag började arbeta mig i 12 stegs programmet. Innan såg jag mig själv som en uttalad ateist jag gjorde narr av religiösa människor och förstod inte hur man kunde vara så naiv att tro på en Gud. Det som gjorde att jag gav tolvstegs programmet en chans var att jag mådde väldigt dåligt psykiskt och förstod nånstans att mitt sätt att leva inte fungerade alls det skapade bara lidande för mig själv och min omgivning. Sen även att jag själv fick bestämma hur min Gud fungerade det var inte någon präst eller någon annan som bestämde det. Nu i efterhand förstår jag hur stegen är upplagda det är mening att man ska få ett andligt uppvaknade någon gång för vissa går det fort för andra tar det längre tid men jag är övertygad att det kommer om man arbetar i 12 stegsprogrammet. Jag ser mig själv som väldigt blockerad ifrån min Gud det var främst mitt dåliga må ende som gjorde det helt omöjligt för mig att få kontakt, jag var alldeles för upptagen med mig själv mitt ältande om vilken dålig människa jag var, min självömkan över hur andra kunde behandla mig så illa osv.. Första gången jag bad var i tredje steget, där överlämnade jag mig till min uppfattning av Gud så han kunde forma mig till en bättre människa. Jag minns att jag tyckte det var en underlig känsla att be men jag menade verkligen det jag bad om jag ville inte fortsätta att tänka och handla på det sättet jag gjorde. Dagen efter fick jag världens effekt det var som mina problem var bort blåsta och jag kände mig verkligen älskad av något. Efteråt tog jag på en gång tag i fjärde steget, det här steget kände jag obehag inför jag tyckte det var väldigt jobbigt att skriva ned mina rädslor, harm, sexuella beteende och vilka personer jag hade skadat. Men jag kände jag ska vara ärlig och få ner allting på papper. Jag har varit en väldigt sluten person full med skam och hemligheter jag hade aldrig varit fullständigt ärlig med någon innan jag började arbeta i 12 stegs programmet. Jag var rädd att andra inte skulle tycka om mig om jag erkände mina brister och jag gjorde vadsomhelst för att människor inte skulle märka dom. Jag ville bli omtyckt av andra och gjorde det mesta för att vänner skulle tycka om mig och inte lämna mig men på något sätt fick jag alltid fel resultat av det, jag gjorde mig väldigt ensam. Men den här gången kände jag mig accepterad av min Gud och det är det viktigaste för mig, det gav mig mod att erkänna mina fel och brister för en medmänniska. Och det gjorde jag i 5e steget det var ett väldigt omvälvande steg jag satt i flera timmar med en beroende och berätta om mina brister medans jag jag erkände mina brister blev jag klarare i hur jag skev jag var och det var inte underligt att jag mådde som en trasig cykel. Veckan efter 5 e steget svävade jag på moln det var den bästa tiden i mitt liv jag kände mig så lätt jag kunde vara för mig själv och bara stirra på träd och annat det var helt underbart. Jag fortsatte att handla på mina gottgörelser som jag hade fått ner på papper när jag redovisade mitt 5e steg, jag hade ett annat synsätt på gottgörelser nu en innan jag började arbeta i 12 stegs programmet. Innan oroade jag mig mycket för gottgörelser jag trodde folk skulle göra narr av mina brister, men nu kändes det helt naturligt att göra mitt bästa för att sopa rent min sida av gatan. Jag blev positivt överraskad av hur bra mottagen jag blev folk tyckte det ar bra att jag bad om ursäkt och önskade mig lycka till i framtiden. I dagens läge försöker jag leva i steg 10, 11 och 12 det jag gör är att jag fortsätter att erkänna mina brister när de dyker upp, ber och mediterar sen hjälper jag gärna andra spelberoende att arbeta i 12 stegsprogrammet.