jag vet inte vart jag ska börja, har suttit och läst om GA-möten, trådar i forumet, tips, andras berättelser nästan hela denna måndag kväll så jag nästan är alldeles tom i huvudet, men jag tänker göra ett försök att berätta min berättelse och
mina tankar ändå.
Jag vill ändra på mig och jag ska göra allt i min makt att försöka förändra detta destruktiva beteende som håller på att ödelägga hela mitt liv. Och det börjar från och med idag. Jag har nu vid skrivandes stund förlorat min flickvän, fått betalningsanmärkningar och är skuldsatt långt upp över öronen på mig själv. Känner mig sjukt värdelös och min psykiska hälsa är i botten, funderat många gånger på att livet av mig och om det skulle vara lika lätt att köpa en pistol som att få sms-lån hade jag inte funnits idag. Den fysiska hälsan är kass den med, sover oftast jätte dåligt...äter knappt någonting, att inte kroppen sagt från är ett under.
Jag tjänar ganska bra men jag har aldrig ett öre kvar 2 veckor in på månaden. jag skäms som ett djur när arbetskamrater frågar om jag ska med på afterwork, men har inte råd, gå på bio men har inte råd. fan jag orkar inte med denna skit någe mer nu får det vara slut.
Jag kanske har kommit en bit på väg, känner det själv.. mamma vet det, pappa vet det och har några nära vänner som jag också sagt allt till och lagt alla korten på bordet för. skammen är fortfarande lika stor, det tar emot så fruktansvärt att inse att man har problem och behöver hjälp och öppna sig för alla är tveklöst det svåraste jag gjort...
Men den jag ångrar mest av allt att jag spelat bort är min tjej. hon som jag skulle ha en framtid med, hon som var där som hjälp och stöd om jag bara ville, hon som visste allt långt före alla andra, hon som jag ljög för sårade och svek.
till slut gick det inte så jag lämnade henne bara för min skam och rädsla för att såra henne om och om igen... det ångrar jag varje dag. Vi älskar varandra fortfarande och hon har sagt bara jag tar tag i mig själv och gör något åt min situation så kan det kanske bli vi igen. det är det som är min morot till att lämna spelet och aldrig kolla tillbaka. jag ska vinna henne tillbaka, jag bara ska det... jag vill förstås må bra igen i mig själv också och slippa demonerna som hängt över en så länge...
En utav mina bästa kompisar har tagit över mitt bankkort och bankdosa från och med nästa månad. vi ska tillsammans se hur vi kan göra en plan över min ekonomi, men det känns riktigt bra.
Hoppas med att jag vågar gå på mitt första möte i veckan, jag känner mig riktigt nervös inför det. vet inte vad jag ska förvänta mig eller hur jag ska uppträda. har en riktig klump i magen för det, nått jag dragit mig för så länge...
jag ser lite ljus, känns som jag kommit en liten liten bit på väg.. men jag vet också att det jobbiga precis börjat och jag har lång väg kvar att gå..
/// r.
